Johan Christoffersson
BLUE by IMRSV

För Johan började musiken långt innan den blev ett yrke. Hans pappa arbetade som musiker och hemmet var fullt av instrument som barnen fick experimentera fritt med. Musiksmaken var bred, men jazzen var den konstanta närvaron. När Johan var omkring nio år valde han saxofonen och började snart spela på restauranger, bröllop och andra scener tillsammans med sin äldre bror.

Sedan dess har en stor del av hans musikaliska liv handlat om mötet med andra musiker. Flera av musikerna på “Soundcheck” har funnits i hans liv sedan tonåren. Basisten Petter lärde han känna på en jazzkurs, trummisen Sebastian spelade med honom redan under gymnasietiden och pianisten Britta Virves mötte han genom ett hiphop- och jazzjam. Musikerna har också spelat tillsammans i Norrbotten Big Band och byggt upp den sortens musikaliska relation som bara kommer av väldigt många timmar tillsammans.

Men albumet innebär samtidigt något nytt.

Johan beskriver sig själv som en ”late bloomer”. Efter år av olika band, artister och musikaliska sammanhang började han för första gången ge ordentligt utrymme åt den musik han själv ville skriva. En avgörande punkt kom efter att han blivit pappa. Under en period borta från spelandet började en fråga återkomma: om han kunde spela precis vad han ville – vad skulle det då vara?

Svaret blev den här musiken.

Kompositionerna bygger på hans egna erfarenheter, människor han älskar och respekterar och platser som betyder något för honom. Vissa stycken bottnar i mycket personliga upplevelser; andra försöker fånga känslan av en särskild plats eller tidpunkt. Ambitionen är inte att berätta för lyssnaren vad den ska känna, utan att skapa ett utrymme där lyssnaren kan göra sin egen erfarenhet av musiken.

Samma idé präglar sättet skivan spelades in på. Kompositionerna ska inte imponera genom svårighetsgrad eller tekniska prestationer. De fungerar snarare som platser där musikerna kan mötas, lyssna och reagera på varandra.

För Johan är det kanske där musiken börjar på riktigt: inte i behovet av att spela, utan i lusten till att lyssna.